100-årig kryssare lockar köparna

I år fyller skärgårdskryssarna 100 år. De vårdas av entusiaster, men välbemedlade utlänningar rycker i de gamla träbåtarna.I sommar hissar runt 500 svenska båtägare sina segel med extra stolthet. De är bärare av den anrika skärgårdskryssarregeln, som spikades 1908.

Artikeln här från DI Weekend

Svenskarna ser framför allt sin kryssare som kulturbärare, och det är svårt att få ut höga priser för dem."Här hemma ses skärgårdskryssaren som en Volvo Amazon. Men utomlands motsvarar de en Bugatti", säger Allan Förberg, ordförande för en av Skärgårdskryssareförbundets undersektioner.Entusiasterna kallar gärna skärgårdskryssarregeln för Sveriges bidrag till den internationella seglingen. Regeln, som är en konstruktionsklass, infördes efter hätsk debatt då förra seklet var ungt.I början av 1900-talet skapades den internationella R-regeln. Ett brett missnöje ledde till att Svenska seglarförbundet tillsatte en kommitté som skulle förbereda ett förslag till nya så kallade nationella särklasser.

Under hösten 1907 nämndes för första gången skärgårdskryssare som namn på en båttyp, och strax innan förbundets högsta organ skulle ta beslut genomförde Kungliga Svenska segelsällskapet ett medlemsmöte på Grand Hôtel i Stockholm. Utfallet av mötet väntades bli vägledande för förbundets beslut några dagar senare.En ung konstruktör vid namn Erik Salander gick med förhoppningsfulla steg mot stormötet på Blasieholmen – en försäkringsdirektör hade visat intresse för att låta honom bygga en båt enligt de nya reglerna.

Den så kallade Vapensalen var fylld till bristningsgränsen med 450 medlemmar.Mötet har gått till historien som KSSS:s livligaste och mest besökta, skriver Per Thelander i en artikel i Svenska skärgårdskryssareförbundets medlemstidning.Kommitténs vid det här laget välkända förslag innebar sju klasser (som senare blev nio). Men KSSS:s styrelse chockade med att bara vilja tillåta tre klasser. Efter en lång och livlig diskussion avgjordes frågan med dubbla voteringar. En stor majoritet stödde kommitténs förslag, och styrelsen ställde sina platser till förfogande.Erik Salander satt bredvid försäkringsdirektören, som hette John Ericson. När klubban gick i bordet vände sig Ericson till Salander och viskade: "Nu kan vi börja!"Trots att Seglarförbundets formella beslut skulle tas först några dagar senare stod Erik Salander redan påföljande morgon vid ritbordet och skissade för brinnande livet.Beställaren hade mycket klart för sig hur 30:an (storleksklassen 30 kvadratmeters segelyta) borde vara."Den skulle gå lätt och torrt i sjön samt segla trevligt och bra. Ingen extrem racer, utan en sund vardagsbåt var hans drömda ideal", skrev Erik Salander själv för drygt 60 år sedan i seglingstidningen Till Rors.Av det som senare kom att kopplas till skärgårdskryssarna – stor längd, ordentligt deplacement (massan av den vätskevolym som fartygskroppen tränger undan), skarpa linjer och raffinerade former – fanns ingenting, konstaterar Erik Salander i efterhand.

Läs mer om hur en skärgårdskryssare ska se ut här (pdf, öppnas i nytt fönster)

Konstruktören hade som barn sprungit omkring på Liljeholmsvarvet i Stockholm, där August Plym var föreståndare. Efter en brand på Liljeholmen 1904 flyttade verksamheten ut till Saltsjöbaden och kom att kallas Neglingevarvet. När Erik Salander kom ut till sin "faderlige vän" August Plym med ritningarna granskade denne dem noga, sköt upp glasögonen i pannan, gav honom en klapp på axeln och smålog."Det var en liten rar båt du har ritat, gosse, det ska bli roligt att få bygga den."Älfvan blev aldrig någon märkvärdig båt, tyckte Erik Salander själv.Troligen hann det gå några år efter att John Ericson avlidit innan båten fick en ny ägare. Då bytte hon namn till Arla och hennes historia glömdes.1980 sökte två bröder med begränsad erfarenhet av kölbåtar efter en billig båt. Anders (bilden) och Magnus Stenhols gav 8.000 kronor för Arla. Efter två år med mycket ösande hade de egentligen tröttnat. Men när en bekant identifierade Arla som världens första skärgårdskryssare blåste säljplanerna bort.Bröderna återgav henne namnet Älfvan, och under tre år på 1980-talet låg hon på land. Bröderna bytte nästan hela skrovet."Att återställa henne till originalskick har varit en personlig upptäcktsresa", säger Anders Stenhols. 1993 fick bröderna pris av Skärgårdskryssareförbundets renoveringsfond för sitt grundliga arbete.

40:an Rival

Nu genomför Magnus Stenhols ännu en stor renovering, och Älfvan tillbringade 100- årsdagen på land. Han tycker inte det känns konstigt att hon inte får fira jubileet i havet."Det är helt oväsentligt. Det är bättre att det görs bra än att jag hafsar ihop det", säger han.Presenningen släpper in tillräckligt med ljus för att lack och mässingsdetaljer ska blänka. Det sekelgamla däcket av träslaget oregon pine ska bytas ut."När jag är färdig ska nog allt vara utbytt. Då kan hon segla i 100 år till", säger Magnus Stenhols.Skärgårdskryssareförbundets ordförande Hans Samuelsson uppskattar Älfvans värde till en kvarts miljon på den internationella marknaden. Utländska köpare är ofta villiga att betala betydligt mer än svenskar."Det har sålts mycket båtar utomlands. Skärgårdskryssarna är populära bland annat i Bodensjön och Starnberger See (i södra Tyskland)", säger Hans Samuelsson.

Men det intresserar inte båtens ägare."Vi har sagt att vi aldrig ska sälja, ens för monstruöst många miljoner. Hon är inte på marknaden", säger Anders Stenhols.Det finns bestämda åsikter om skärgårdskryssarna – många tycker att båtarna hör hemma i den svenska skärgården och ser dem som säljer till utlänningar som svartfötter.Trots att det är svårare att få mycket betalt i Sverige undviker många att lägga ut annonser när de ska sälja.Hans Samuelsson berättar om "bulvaner" som köper skärgårdskryssare i Sverige och omgående transporterar dem till kontinenten för vidareförsäljning.Av de drygt 1.200 skärgårdskryssare som byggts i Sverige finns cirka 500 kvar i landet, uppskattar förbundet. Leveranser till utlandet skedde redan i början av 1900-talet."Mycket byggdes i Sverige för export till bland annat USA och Sydamerika", säger Hans Samuelsson. Dessutom har det byggts skärgårdskryssare utomlands. Hans Samuelsson uppskattar att det finns ett par hundra skärgårdskryssare utanför Sveriges gränser, från Finland till Australien.

Christer Hägg har lagt ut sin 95:a på Blocket. Med en prislapp på 3,5 miljoner kronor rusar inte köparna till, framför allt svenskarna lyser med sin frånvaro. Han har dock fått flera förfrågningar från utlandet."Det finns en del som inte tycker att man ska sälja till utlandet. Hosta upp pengarna då, brukar jag säga. Jag har hört om utlänningar som är beredda att betala dubbelt så mycket som svenskar, och då tycker jag inte att man kan lasta säljaren", säger han.Enligt Anders Stenhols har attityderna förändrats."Från början var det ramaskri när någon sålde utomlands. Men det har visat sig att kryssarna tas väl omhand. Köparna är ofta rika människor som låter proffs ta hand om sina båtar", säger han.

Skärgårdskryssareförbundet har kontakt med utländska förbund, och när 100-årsjubileet firas med regattor i sommar väntas båtar från tio nationer vara representerade.Frågan är dock om klassen överlever i ett sekel till. I dagsläget byggs någon enstaka per år i Sverige. Samtidigt stiger medelåldern i förbundet, både när det gäller båtar och ägare."Vi hoppas att jubileet ska ge lite klang i eftervärlden. Vi skulle vilja att det byggdes fler skärgårdskryssare", säger Hans Samuelsson.

Läs mer om hur en skärgårdskryssare ska se ut här (pdf, öppnas i nytt fönster)

Bildfest: Kolla in skärgårdskryssaren Älfvan här!